usch
Kan inte sluta tänka på det jag fick höra igår kväll.
Det KAN vara så att en bekant har råkat ut för något fruktansvärt, vet inte säkert men det mesta tyder på det.
Jag känner nåt fruktansvärt med henne, och hoppas å ber att det inte är sant.
Jag har ibland försökt föreställa mig hur jag skulle ragera ifall något hände mina barn, och det enda jag kommer fram till varje gång är att jag skulle inte klara av det. Jag skulle inte som så många andra verkar klara av att komma igen. Jag skulle dö. Jag skulle vara så svag att jag inte skulle orka att komma tillbaka.
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar mina små vildingar.
Fastän jag skäller på dom dagligen, går och lägger mig med skuldkänslor varje kväll, tjatar, suckar & stönar...
Ni är mina ögonstenar och luften i mina lungor!
Jag skulle dö för er.
Och jag skulle dö utan er.
Jag är så innerligt tacksam att jag lyckades fånga C också, för han är en fantastisk pappa och jag känner verkligen att jag kan lita på honom till 100%. Alltid, vad det än gäller.
Han skulle aldrig svika oss!
Det enda jag är så förtvivlat rädd för är något så otippat som kärleken.
För känslor kan man inte styra över.
Jag är rädd att han, eller jag, någongång ska falla för någon annan.
Jag vet i mitt hjärta att vi aldrig skulle bete oss svinigt mot varandra, men jag vet även att vi vill varandra väl..
Jag vill att han ska få vara lycklig, om det så är med någon annan än mig.
Jag vet att han känner detsamma.
Men det är förbjudna tankar, att ens fundera på OM...för det FÅR inte hända.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta C!
Jag måste verkligen lära mig att varje dag, varje minut, varje sekund, uppskatta det jag HAR.
För jag har så mycket mer än vad jag vågat drömma om.
Tänk om jag bara kunde älska mig själv också.
Vad mycket lättare allt skulle vara.
nattjobb.
Nä, nu måste jag kirra en kaffe tror jag! Yeeeey vååårt!
glad midsommar! nästa år har vi en liten gård å sätta upp en stång på! yeeeey! :)) 1a augusti flyttar vi in, helt galet vad vi längtar!!! idag ska jag å systeryster på norra och midsomra oss, å sen kommer chrille å hämtar mig åsså fortsätter firandet på alnö med finfolket ;) idag ska barnen få leka å ha intensivkuuul!!! nu kaffe å sen en vandring uppå norra... jag ska köra elrullstolen som eg är skitläskig... kan gå hur som helst detta.... wish me luck! ;))glad!
dagen började för övrigt med att chrille hittade en 500ing på väg till jobbet! jag skulle säga som pappa egentligen; jag känner det, nu är vi inne i ett stim! MEN jag göre inte för då skiter det sig bara ha ha ha ;)nu 2 nätters jobb... å det betyder big bang theory! ;)hmm..?
är sjukt sugen på den här hårfärgen, el färgerna rättare sagt, hoppas det går att få till.... den 27e vet jag! ;) Hua
Först å främst, det här vädret gör mig så deprimerad!!!!!!
Jag vet att efter regn kommer solsken, men de kan inte hjälpas! Jag HATAR grå himmel å äckliga droppar från himlen!!!!! DÖÖ
Igår var vi på 2 husvisningar och de kändes betydligt bättre än vi hade trott faktiskt..
Först var vi på en visning i stan, eller Södermalm, å det var jag verkligen fientligt inställd till från första stund C nämnde det! Inte alls pga området el huset i sig, för jag skulle JÄTTEgärna bo där, men det var litet & skabbigt och precis ALLT skulle behövas göras om. Å jag skojar inte. ALLT betyder verkligen ALLT i detta fallet!
Det var heltäckningsmatta i alla rum, LÅNGHÅRIG sådan!! Tänk själv..... Och furu.. inte direkt en mysig kombo i mina ögon! :P
Men jag vet inte om det beror på att jag var såååå anti när vi kom dit som jag vart positivt överraskad el vad det nu var, men det där huset hade verkligen potential!!! Det är otroligt fint utanpå och utsikten... wow! Allt det tråkiga men nödvändiga är dessutom gjort, dvs fönster, fasad, tak och sånt. Men det är litet. Och det finns inget garage. Det behövs ett staket runt nedre delen av tomten, och det ligger dessutom i en braaaant backe. Dumt.... men charmigt.... Gaaah!
Sedan var vi och kollade på huset här i Granlo, och även där hade jag ställt in mig på att det skulle vara litet o skabbigt.. Och litet var det ju, men ändå betydligt bättre än jag väntat mig. Det fanns rum till oss alla där, det är ju ett plus! ;) (de gjorde det inte i det andra huset, där hade vi behövt gjort om ett rum till 2)
Och garaget var större 'än vad nån av oss trott innan. Tomten var snäppet större än vi trott också, och mysigare!
Men det bästa med Granlohuset är ju utan tvekan LÄGET! Vi är rörande överens, för en gångs skull, att för barnens skull så kan man inte hitta ett bättre läge!!! Skolan ligger mitt emot köksfönstret! Vi behöver aldrig bekymra oss för att få plats med gungställningar & rutschbanor o sånt på tomten, eftersom skolans lekpark ligger mitt emot huset, och massa andra lekparker ligger jättenära också för den delen, och på vintern finns pulkbackar på 2 min avstånd och skridskobana... Ja, allt är PERFEKT lägesmässigt! Dock behöver ju insidan fixas.... men det var inte alls så illa som jag befarat, även om HELA köket måste göras, å väggarna i hallen. Men där kan jag stanna, tills vidare.. Köket är verkligen viktigt för mej, får jag det fint & fräscht så klarar jag mig länge på det! För resten av huset var inte orange & brunt, å det är huvudsaken! :) Gud... låt det gå vägen nu..................
Just det, igår när jag hämtat barnen på dagis så började jag känna av som svag smärta i bröstkorgen, och det har jag haft många ggr, men det brukar vanligtvis ge med sej inom en timme el så. Men igår gav det sig inte, det vart värre å värre i flera timmar, och jag vart skiträdd! :( Just sådär ont & obehagligt som det var igår har jag aldrig haft förut, jag sa till C när vi var på väg till visningen kl 18 att det känns som nåt kommer hända nu i kroppen... då hade obehagskänslan eskalerat i 2 timmar ungefär. Inne i huset hade jag mer el mindre panik, svårt å fokusera och trodde jag skulle ramla ihop i trappen, ville bara därifrån! C stod å pratade med mäklaren i köket i vad som kändes som en evighet, och jag stod som en idiot knäpptyst å måste sett döende ut, kunde inte tillföra nåt men jag ville ju samtidigt inte dra med mej C ut när han pratade viktigheter.
Till slut åkte vi därifrån iaf å mot mamma å pappa som hade barnen, å där fick jag panik eftersom det gjorde ondare o ondare att andas och det var så fruktansvärt obehagligt att jag typ 100 ggr övervägde att ringa 112 för jag kände att jag klarar inte det här!?!!! Tårarna sprutade å jag svettades som en tok!
Usch, det var vidrigt :(
Vid 20tiden la det sig iaf, tack gode gud, men det där var bland det värsta jag vare med om!?
Ringde VC imorse och jag blev ju inte direkt förvånad över svaret jag fick där "vi har ju inga tider alls denna vecka, inga alls faktiskt, så jag tycker att om det händer igen så får du kontakta akuten direkt" tack å hej.
Frustrerande.... :( Men det tänker jag göra iaf, är bara så rädd att inte bli tagen på allvar! Det händer hela tiden att folk inte tar mig på allvar så när det väl blir nåt sånt här så känner jag mig maktlös å rädd.
Ibland känner jag "fan, kan jag inte bara ramla ihop inne på affärn så folk SER å fattar att det faktiskt ÄR nåt som är fel!?!"
För jag känner ju att nåt är fel i kroppen, och det gör mig galen att det inte syns på prover & undersökningar!
Jag VET ju att nåt är fel!
Nu ska jag kissa och sen ska jag hämta mina små galningar och laga middag.
Sen ska jag jobba inatt.
Har varit väldigt driftig idag tycker jag, ringt VC och även bokat en klipptid!
Galet... jag tror det var 1 år sen sist faktiskt. Då kan jag ju faktiskt tycka att jag är värd att unna mig en ny frippa nu efter så lång tid!!
Håll tummarna för oss å huset nu.......
längesen siströck
Mina drömmars hus är sålt!!!!
Inte till mig dock, så det är lite sorg i mitt hjärta för tillfället.
Kommer nog dröja väldigt länge innan jag glömt det.. det var helt perfekt på alla sätt! :(
Däremot är våran lägenhet såld!
För en vecka sen skrev vi papperen å senast den 1/8 ska vi va ute...
Känns spännande.. och jäkligt stressigt!!!
En del av mig känner att det känns skönt, nu HÄNDER det iaf nåt.. ett steg närmare flytt o ett rum till Vincent..
MEN, eftersom vi ännu inte hittat nånstans att ta vägen så tar liksom pressen över och de är svårt att riktit se fram emot det. Men redan i eftermiddag har vi en visning inbokad så vi håller tummarna att det klickar.......
I lördags väckte C mig och sa att jag skulle skynda mig å klä på mig så skulle vi åka.
Jag var helt yrvaken å vart ju såklart tokstressad, trodde de hade hänt nåt!
Kl var 10 och när jag kollade runt i lghn så var barnen borta? C hade redan vare å lämnat bort dom och nu skulle vi åka nånstans hemligt...
Jag vart verkligen SÅ glad! Har drömt om att han nångång skulle fixa barnvakt å hitta på nån överraskning, men de har liksom inte blivit av. Men nu! :)
Vi åkte ner mot Sthlm, och där checkade vi in på ett jättemysigt hotell på Birger Jarlsgatan, ett superfint runt rum med kristallkrona å grejer! Lyxigt! :)
Skulle bara duscha & byta om så skulle vi gå o äta nånstans, så sagt å gjort. När det var Cs tur å duscha medans jag skulle göra mig i ordning så skulle jag göra i ordning te & kaffe till oss. Dock tänkte jag inte på att den lilla jävla kaffekokaren hade en kort liten skitsladd som satt fast i väggen så jag tog tag i den å hann precis få av locket på den (såklart) när det tog stopp och allt vatten hoppade rakt över min arm.
Först kändes det inget, å jag skrattade hysteriskt och tänkte "vilken jävla tur jag hade, fan vad jag kunde bränt mig där!" men efter några minuter började det kännas så jag gick in å spolade kallvatten på armen en stund.
Sen var det som att trycka på en knapp.... Armen pulserade & värkte och det brände nåt helt galet, jag hade utan att tveka amputerat den själv ifall jag hittat nåt vasst på rummet!!!! Det var fruktansvärt.
Dessutom hade vi en tid å passa hade C berättat... vi skulle alltså göra oss i ordning och hinna äta å ta oss till "nånstans" på 2,5 timmar. Det kändes rätt tight kan ja lova...
Jag hetsklädde mig å försökte sminka mig & ignorera armen... tog mina nya skor å precis när vi skulle lämna rummet så svartnade det för ögonen och svetten fullkomligt rann av hela mej, jag var nog en sekund från å svimma. Tröck i mig 2 alvedon och hängde på C, gick mot hissen och försökte fokusera... minns inte senast jag mådde så illa!!!!?!! Givetvis skulle hissjävlen stanna på alla våningar å folk skulle packa sig in.. jag kände att "kräks jag nu så skyll er själv era hetsiga jävlar!!!" Tröck mej ur hissen å kutade ut på gatan å¨satte mej på trottoaren som en lodis. Efter en stund å lite frisk luft så kändes det liiite bättre iaf, o jag kunde gå med C å försöka hitta nånstans å käka.
Hittade ett skitmysigt ställe som hette Marions Gastro Diner, det var liksom gammeldags som i Grease ungefär, och man kunde bowla där också. Bad om is till armen och beställde en cola. Kände mej som ett barn!!! :( Fick gå å skölja armen efter en stund inne på toa också, fan vad jag hatade min arm då kan jag säga...!
Sen gick mot the final destination... som visade sig vara Chinateatern! :)
C hade köpt biljetter till Rock of Ages!
Jag gick å såg den på bio för snart ett år sedan o vart helt SÅLD! Den var så jäääävla bra! Å sen var Elin & Peter ner å såg musikalen för nån månad sen å jag har vare så avis..... ;) Men nu fick jag äntligen se den jag med! Å den var galet braaaa! Hade det inte vare för min smärta hade jag vare i himlen! :)))
Skådisarna var super, musiken & storyn var lite annorlunda än i filmen, men de gjorde inget för det var toppen iaf!!! Det var en kanonpresent, å jag kan inte tacka C nog för den! ♥
Efteråt tog vi en taxi tillbaks och köpte några öl på hotellet å satt därnere å pratade, det var lugnt, småtråkigt, men SÅÅÅ ljuvligt! Ingen stress eller tid att passa, det händer typ aldrig!??
Tusen tack älskling för en JÄTTEuppskattad present!!!!
Nu tänker jag avsluta med att skryta.
Idag har jag bytt dammsugarpåse helt själv!
För första gången, utan att vara under bevakning, I did it!!!
Dock ville jag ju kolla att jag satt den rätt efter en runda i lghn, så jag öppnade å kollade in (jo, den satt perfekt!) men nu går inte dammsugarlocket at stänga. Gav upp efter 10 minuter, diverse svordomar och alltmer aggressivare tag mot dammsugarfanskapet.. C får komma hem å fixa i ordning efter mitt misslyckande.
Men iaf, jag gjorde det!!!! Fastän jag är tjej, ovan och HANDIKAPPAD!!!! :)
natt 1av2
haha, lillsmileyn! där tog han minsann ingen plats... Jaja, håller iaf tummarna nu att vi får iväg lgh:n för ok pris, allt hänger liksom på det.. :/ Om nån skulle veta nån som är sugen på en 3a i granlo så hojta!! :)snyft
tomt.
naaatt
natt 2/2
min dag, nästan i detalj
Å jag sitter på jobbet, som vanligt, nu å skriver!
Är faktiskt rätt så trött, hela dagen har vare stress konstant :(
Är faktiskt rätt så trött, hela dagen har vare stress konstant :(
Sidney fick testa sina julklappsskridskor idag för första gången, å även om vi testade på en totalsugig is (granlo) så tyckte jag faktiskt hon var riktigt duktig för att va första gången! Dock tog det väl inte mer än ca 10 min innan jag upptäckte en gigantisk reva på overallen! Under ena knäet, ca 20 cm lång... jag ville bara gråta! Jag vart helt matt.. Det slår verkligen ALDRIG fel! Så fort man är glad över nåt så rycks mattan under en bort! Vettefan hur jag ska lyckas laga det så det ens blir liiiiite snyggt, suck.. :/
Har även hunnit med APT imorse (å stressade bort till Cs föräldrar i Bosvedjan innan å lämnade barnen) å sen tillbaks till stan å hann precis komma i tid. Sen tillbaka å hämta kidsen, hem å laga lunch tilll en superhungrig minichrille, sen stoppa ner han i sängen å hoppas på attt han skulle somna.... (vilket han HALLELULJAH faktiskt gjorde efter bara 5 min!) sen städa... plocka undan... SUCK.. sen så fort han vaknade skulle tjockkläder på å vi skulle ut bort till skridskoplanen. Som var totalt värdelös som sagt, oplogad o jävlig... men men..
Sen hade jag ju tänkt åka raka spåret till Ica Maxi men eftersom overallens innehåll såklart hängde ut i revan så vare bara till å bära upp en sur TUNG vincent för alla trapporna och låta Siddis byta om till täckisar iställe.
Sen ut mot Maxi å lämna Siddis i minihuset å dra en runda med Herr "jag-vill-inte-sitta-still-i-vagnen-å-jag-börjar-dessutom-bli-dödshungrig-NUUUUU"..... loveli...
Hem, tokstressad! Kuta upp för alla mördartrapporna med 3 svintunga påsar och sen ner igen å parkera å få upp mig & barnen å bara projektet "klä-av-vincent" är inte nådigt....... gaaaah! Kände hur tiden tickade, och svetten lackade!!!!
Började laga mat med bänken & golvet fullt av varor och en hyper Vincent runt benen,hade sagt till Chrilles mamma att hon kunde komma till kvart över 5 och att barnen skulle vara ätna & klara då.. Jag skulle nämligen iväg på Medicinsk Yoga med några andra inom Kompis som började kl 18... fyfan vad jag hatar stress alltså...
Jag kände redan vid 14tiden att näää, jag orkar bara inte! För jag vaknade tidigt av Vs sura miner och direkt kickade stressen in.... och jag skulle liksom jobba vaken natt.. stress hela dan.. Usch, såhär tänker jag då se till att det inte blir igen!!! :/
Imorgon, eller idag blir det ju förresten, så ser jag fram emot att komma hem å SOOOOVA i några timmar i LUGN o roooo i min ensamhet! Helt fantastiskt mycket längtar jag faktiskt! :) Sen skaja hämta barnen vid 16 å hem å göra middag.. å vid 17 kommer Cs mamma igen o knycker Siddis för dom skulle gå på bio med kusin Nea och sen sover hon över där. Jag har en miljard saker i huvudet å låter säkert skityr när jag skriver, jag känner att jag skriver mer yrt & osammanhängande än nånsin ikväll men det får mina kära läsare ha förståelse för! ;)
En annan grej som har hänt är att jag tvärslutade med min medicin på nyårsdagen!
Jag antar att jag är precis i det kritiska skedet nu alltså, det tar väl typ en vecka el nåt för det att gå ur systemet liksom el nåt? Jag kände att dom där jävla skitpillren var ju lika med noll, och ihop med minipillren som jag började med i september så har dom ENDAST ställt till med SKIT!! Jag har haft noll mättnadskänsla what so ever, och ihop med min usla karaktär så kan ju en ren idiot fatta vart det barkade... åt fel håll så att säga!!! :(((
När jag säger noll mättnadskänsla så MENAR jag verkligen det, det har varit helt sjukt vad äckligt mycket jag ätit utan att kroppen sagt ifrån! Jag har kunnat ätit en hel pizza utan minsta problem å ändå velat haft mer, å kunnat äta mera en liten stund senare bara å liksom kunnat börja om som om pizzan inte ens existerat! Stört.. å obehagligt! :/ Usch, så imorgon börjar jag med soppdieten iaf. Vart inte förra veckan eftersom jag å Chrille skulle ut å äta i helgen å jag vill inte börja en diet med å synda :/ Å idag hade jag planerat att starta istället då men jag har inte haft en minut över till å stå o kocka nån himla långkokssoppa! Men nu finns alla ingredienserna hemma iaf, redo att kockas imorgon! Det ser jag verkligen fram emot! Ärligt! ;) Jag tror det blir en piece of cake! Inte att låta bli mackor kanske, det blir definitivt min största utmaning... Jag AVGUDAR mjukmackor!!!!!! Men att bara äta soppan i det stora hela tror jag inte är så himla farligt faktiskt, det är ju bara ingredienser jag gillar och jag kommer ju krydda den lite olika från dag till dag.. :) Nä, detta blir nog bra det! :)
I helgen iaf så bodde vi på Knaust och var på bio med Peder & Sanna och såg The Hobbit, åsså var vi på Opus och åt 3rätters. Det var det mest otippade EVER!?! Jag som äcklas av bara tanken på svamp och som ALDRIG ens klarat av att smaka på kantareller som alla säger är såååååå gott (huvva!) åt.... *trumvirvel* kantarellcappuchino & stekta kantareller!!!! Helt galet..... Det var det enda vegetariska på förrättsmenyn så jag bet ihop och tänkte att jag skrapar väl över det till Chrille... men jag vågade smaka och höll ju seriöst på å ramla av stolen av förvåning! Det smakade B.R.A!!! Absolut inte så att jag kommer beställa det igen, haha, men jag ÅT! Flera tuggor!!!! Det var en stor dag..... ;) Kanske hjälpte en Mariestads till att gona till smaken..? ;)
Till huvudrätt vart det vegetarisk planka, å den var riktigt bra!! Istället för kött var den en stor fet aubergine som var delad på mitten och fylld med en massa goda grejer, typ stekt paprika o sånt, åsså grillad halloumi. Yum!
Till det skrällade vi å drack rödvin, wild & crazy... ;)
På rummet hade vi även fått en flaska champagne, å jag tror det var den enda sorten jag nånsin kunnat dricka utan att grimasera! :P Tyckte vi var ganska duktiga å dricka av den, men det vart kvar lik förbannat. Fast, det är sant, om det är nåt som alltid är okej att lämna tycker jag så är det ju faktiskt alkohol!
Oj, ser nu vad mycket jag skrivit! Jag som bara tänkte sammanfatta dagen liksom.. :P
Nä, nu ska jag nog ta å göra lite kaffe å zappa..
Wish me luck... imorgon börjar allvaret!!!! ;)
äntligen!
Jaaaaaaaaa!
Äntligen är julen över!!!!
Ord kan inte beskriva hur fruktansvärt skönt jag tycker det är!!! :)))
Nu kan man andas ut å börja försöka leva lite igen. Bara nån vecka kvar med det röda fanskapspyntet, sen så! :)
Nu kan man andas ut å börja försöka leva lite igen. Bara nån vecka kvar med det röda fanskapspyntet, sen så! :)
På tisdag är det den 1/1 och förutom att det är pappas födelsedag så är det även dag 1 på no-more-svullning-tiden!
Jag känner mej äcklad av mig själv nu, å det kan inte fortsätta såhär. Jag tror mycket beror på mina minipiller som jag började med 1a sep, jag har liksom inte känt nån mättnad sedan jag började med dom! Det är inte bra.. alls..! I slutändan är det ju såklart min urusla karaktär & självdisciplin som är problemet, men dom där jävla pillren har verkligen bidragit! Ska sluta med dom efter den här kartan tror jag, det är bara skit!!! (men jag e för snål för å bara kasta när jag ändå betalat! hah)
Så från o med tisdag så ska jag o AnnMarie på jobbet (och jag tror även mamma?) köra igång med soppdieten!
Det känns skitspännande eftersom den faktiskt låter riktigt GOD (om man gillar grönsaker) o dessutom får man äta hur mycket man vill av den! Äckligt mycket! Ändå kommer man gå ner :) Galet! Ja.. det återstår å se om det faktiskt stämmer.... Om det funkar så kommer jag va typ megahappy å smal till sommarn!!! ;)
Dock kommer jag alldeles säkert AVSKY soppa efter den, men vad gör det?? Det offrar jag gärna! ;)
Dock kommer jag alldeles säkert AVSKY soppa efter den, men vad gör det?? Det offrar jag gärna! ;)
Annars då, så har jag å Siddis varit ner till Sthlm och sett Disney On Ice igår kväll i Globen, vi fick det som en julklapp av världens bästa Chrille. Det var toppenmysigt å nåt som vi båda verkligen behövde, egentid med varandra! Som en bonus fick jag även sova en hel natt utan 32767573652 väckningar av Vincent!!!
Det var ljuuuvligt! :)
Vi bodde i Hammarby Sjöstad, å hade det varit sommar hade vi utan tvekan gått bort till Globen eftersom det skulle ta ca 25 min, men just i december så kände vi inte riktigt för det.. ;) Så vi tog tvärbanan för första gången, å det gick alldeles strålande. Hotellet var super, vi är mer än nöjda och kommer definitivt bo där fler ggr om man ska på konsert el så. Hemresan var dock inte alls nå kul... alla tåg var fulla så vi fick ta bussen.... Snacka om att man blivit bortskämd med å åka tåg!!!! Omg... Förr tog man ju alltid bussen ner, men efter dagens 5timmars tur så lovade jag mig själv att ALDRIG MER!!! Trångt å jävligt, å med vinterjackor å fanskap så satt man VERKLIGEN som i en sillburk!!! Sidney var dock helt fantastiskt duktig! Jag är innerligt imponerad! Å sååå stolt! :) Hon är verkligen min STORtjej nu! ♥
Nästa helg ska mamma å pappa passa barnen så ska jag å C ha en bara-vi-helg. Fredag kväll ska vi ta det luuuugnt å sova sova sova! Å på lördag så ska vi checka in på Knaust å chilla, äta 3rätters på Mezoyo och sen sooooova hela natten (igen!) och njuta av en hotellfrulle innan vi åker å hämtar barnen med massa ny energi!
Det var min julklapp till honom :)
Däremellan, förresten, på nyårsafton, så ska vi till min fina vän Elin å hennes Peter och fira in det nya året med dom :) Det ska också bli toppen! Ser verkligen fram emot det :)
Har ju firat nyår 2 el 3 år nu ute hos Peder & Sanna på Alnö och det har varit jättetrevligt det med, såklart! Men i år känns det faktiskt extra kul att vi ska vara hos MIN kompis ;)
Som ni säkert förstår så sitter jag på jobbet nu å skriver, blir mest att jag skriver lite längre inlägg när jag är här eftersom man har all tid i världen, typ! :)
På tal om jobbet, jag är så fantastiskt jävla glad för en fd kollegas skull som väntar barn nu och ord kan verkligen inte beskriva hur varm i hjärtat jag vart när jag fick veta!!!! Underbara du!!!!! ♥
Nä, nu ska jag faktiskt ta å se om jag kan stoppa ner min lillasyster i sängen.... hon sover såååå gott i rullstolen nu men jag skulle tro att det är något skönare å få ligga i sängen å snarka än halvsittandes..... ;)
Vill bara inte väcka den lilla kvinnan.....
frustration och skuld, den enda sanna traditionen
Jag avskyr december månad.
Jag avskyr julen!
Jag önskar jag kunde fly bort hela vinterhalvåret och glömma den vidriga vintern.
Jag hatar alla skuldkänslor, jag orkar inte leva med dom vareviga dag men jag vet inte hur jag ska komma undan?? Vad jag än gör, säger och tänker så hänger skulden där över mig hela jävla tiden.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte hur jag ska vara?! Jag vet inte HUR jag ska ändra HUR jag är?
Jag orkar inte med mej själv.
I förrgår spelade dom den där gamla jullåten "tomten jag vill ha en riktig jul" och jag tror jag klarade fram till första refrängen innan tårarna kom.
"...en sån som man hade när man var liten"
Jag minns en jul hemma hos oss för kanske 22 år sedan, den julen var så nära man kan komma bilden av hur jag tror det ska vara.
Då var alla nära där, farmor levde, det var mysigt...... jag tror det var det året som tomten kom uppifrån skogen med lykta dessutom, det var så fantastiskt spännande & underbart att vara liten då!!!
Sedan dess har allt ändrats, nutidens jul är så långt ifrån mitt fina minne man kan komma.
Självklart förändras ju tiderna, man blir äldre å förändras som person, man växer upp, och ett tag finns det ju inga "barn" i familjen riktigt, iaf inte små, såna som verkligen behöver den där tomtedelen, spänningen och mystiken.. Man befinner sig liksom i ingenmansland, behöver vi nån tomte i år..? Ska vi fira på olika håll? Ska vi resa bort?
Inget spelar egentligen någon roll, men dom flesta vill ändå ses den där enda gången på året, av ren å skär tradition.
Inget spelar egentligen någon roll, men dom flesta vill ändå ses den där enda gången på året, av ren å skär tradition.
Nu har jag 2 egna barn, och det knyter sig i magen när jag tänker på¨vilka jular dom (el iaf Sidney) har fått uppleva hittils. Det är ostrukturerat, gapigt, stressigt, och ingen så kallad julkänsla what so ever.
För vad spelar det för roll om det sitter röda gardiner i varje rum, en gran står å skäms intryckt i ett hörn, å tvn flimmrar med disneys jul när ingen verkligen VÄRDESÄTTER det? Ingen BRYR sig i att sitta ner, verkligen TITTA å LYSSNA på barnprogrammen med BARNEN, ingen bryr sig om att faktiskt försöka göra det sådär mysigt, tryggt och idylliskt som alla nånstans ändå önskar att det vore.. Visst, att få till en jul i Ernst Kirschteigers anda är nog mer el mindre kört för dom aldra flesta normala människor, men varför känns det som att man gett upp helt utan att ens försökt?? :(
Jag får tårar i ögonen varje gång jag tänkt den senaste veckan på hur årets jul ser ut att bli.
Totalt splittrad, utspridd, trasig.
Hade jag varit ensam hade jag ärligt talat gladeligen suttit hemma ensam och sett nån bra film på tv och beställt hem pizza, bara "glömt" julen och vaknat den 25e och andats ut. (och sett fram emot reorna..! ;)
MEN, jag är mamma nu och med det kommer ju ett ansvar! Och som sagt, skulden....
Den eviga, fruktansvärda, gnagande skulden.
Jag vill orka ge 110% i juletid för mina barns skull, jag vill vara den där mamman som julbakar, pyntar, julpysslar, skriver rim, gör en hemmagjord adventskalender, stöper ljus, ja, allt sånt som man har sett på tv att man "ska" göra.
Jag vill så innerligt att jag mår psykiskt dåligt, riktigt bedövande dåligt, när jag inser att jag inte är sådan.
Det gör mig ont att veta att många barn har inte ens mor & farföräldrar, men mina har båda delarna OCH gammelmorföräldrar dessutom, och ändå kommer dom inte få fira jul tillsammans i år för att allt runtom är helt upp och ner.
Jag vill bara gråta.
Det är inte rättvist!
Jag vill ge mina barn fina, ljusa, varma minnen från jularna, jag vill att dom ska veta hur julen är varje år för att vi har skapat en egen, mysig tradition. Men nu är Sidney 5 år, tiden går så obarmhärtigt fort, och ännu har hon inte fått uppleva den där ultimata, mysiga, hjärtliga julen som jag så förbannat innerligt vill ge henne!
Jag känner mig usel.
Fylld av skuldkänslor.
Och det gör ont.
