frustration och skuld, den enda sanna traditionen
Jag avskyr december månad.
Jag avskyr julen!
Jag önskar jag kunde fly bort hela vinterhalvåret och glömma den vidriga vintern.
Jag hatar alla skuldkänslor, jag orkar inte leva med dom vareviga dag men jag vet inte hur jag ska komma undan?? Vad jag än gör, säger och tänker så hänger skulden där över mig hela jävla tiden.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte hur jag ska vara?! Jag vet inte HUR jag ska ändra HUR jag är?
Jag orkar inte med mej själv.
I förrgår spelade dom den där gamla jullåten "tomten jag vill ha en riktig jul" och jag tror jag klarade fram till första refrängen innan tårarna kom.
"...en sån som man hade när man var liten"
Jag minns en jul hemma hos oss för kanske 22 år sedan, den julen var så nära man kan komma bilden av hur jag tror det ska vara.
Då var alla nära där, farmor levde, det var mysigt...... jag tror det var det året som tomten kom uppifrån skogen med lykta dessutom, det var så fantastiskt spännande & underbart att vara liten då!!!
Sedan dess har allt ändrats, nutidens jul är så långt ifrån mitt fina minne man kan komma.
Självklart förändras ju tiderna, man blir äldre å förändras som person, man växer upp, och ett tag finns det ju inga "barn" i familjen riktigt, iaf inte små, såna som verkligen behöver den där tomtedelen, spänningen och mystiken.. Man befinner sig liksom i ingenmansland, behöver vi nån tomte i år..? Ska vi fira på olika håll? Ska vi resa bort?
Inget spelar egentligen någon roll, men dom flesta vill ändå ses den där enda gången på året, av ren å skär tradition.
Inget spelar egentligen någon roll, men dom flesta vill ändå ses den där enda gången på året, av ren å skär tradition.
Nu har jag 2 egna barn, och det knyter sig i magen när jag tänker på¨vilka jular dom (el iaf Sidney) har fått uppleva hittils. Det är ostrukturerat, gapigt, stressigt, och ingen så kallad julkänsla what so ever.
För vad spelar det för roll om det sitter röda gardiner i varje rum, en gran står å skäms intryckt i ett hörn, å tvn flimmrar med disneys jul när ingen verkligen VÄRDESÄTTER det? Ingen BRYR sig i att sitta ner, verkligen TITTA å LYSSNA på barnprogrammen med BARNEN, ingen bryr sig om att faktiskt försöka göra det sådär mysigt, tryggt och idylliskt som alla nånstans ändå önskar att det vore.. Visst, att få till en jul i Ernst Kirschteigers anda är nog mer el mindre kört för dom aldra flesta normala människor, men varför känns det som att man gett upp helt utan att ens försökt?? :(
Jag får tårar i ögonen varje gång jag tänkt den senaste veckan på hur årets jul ser ut att bli.
Totalt splittrad, utspridd, trasig.
Hade jag varit ensam hade jag ärligt talat gladeligen suttit hemma ensam och sett nån bra film på tv och beställt hem pizza, bara "glömt" julen och vaknat den 25e och andats ut. (och sett fram emot reorna..! ;)
MEN, jag är mamma nu och med det kommer ju ett ansvar! Och som sagt, skulden....
Den eviga, fruktansvärda, gnagande skulden.
Jag vill orka ge 110% i juletid för mina barns skull, jag vill vara den där mamman som julbakar, pyntar, julpysslar, skriver rim, gör en hemmagjord adventskalender, stöper ljus, ja, allt sånt som man har sett på tv att man "ska" göra.
Jag vill så innerligt att jag mår psykiskt dåligt, riktigt bedövande dåligt, när jag inser att jag inte är sådan.
Det gör mig ont att veta att många barn har inte ens mor & farföräldrar, men mina har båda delarna OCH gammelmorföräldrar dessutom, och ändå kommer dom inte få fira jul tillsammans i år för att allt runtom är helt upp och ner.
Jag vill bara gråta.
Det är inte rättvist!
Jag vill ge mina barn fina, ljusa, varma minnen från jularna, jag vill att dom ska veta hur julen är varje år för att vi har skapat en egen, mysig tradition. Men nu är Sidney 5 år, tiden går så obarmhärtigt fort, och ännu har hon inte fått uppleva den där ultimata, mysiga, hjärtliga julen som jag så förbannat innerligt vill ge henne!
Jag känner mig usel.
Fylld av skuldkänslor.
Och det gör ont.
Kommentarer
Postat av: Jennie
Men nu måste jag skriva! Herregud, släpp kraven. Vem stöper ljus idag?! Du kan göra det mysigt utan att vara någon slags supermänniska. Ingen jul är som på tv och dina barn kommer få en jättebra jul även om du inte har gjort en adventskalender eller julpysslat med Siddan. Gör dom inte sånt på dagis? :)
Jag tycker du ska ta det lugnt, ha det mysigt med barnen på morgonen, kanske framför en tomtefilm, låt dem äta pepparkakor till frukost, släpp alla krav och fokusera på dem. Strunta i om det inte är perfekt städat (barnen bryr sig ändå inte) och försök att vara en glad mamma och inte en mamma som är ledsen för att hon har skuldkänslor. Det kommer att bli bra och Sidney kommer inte att bli traumatiserad för att hon inte har en mamma som älskar att pyssla och stöpa ljus. Jag lovar dig. Nu sänker du kraven och har det mysigt med barnen istället. KRAM!
Trackback
