äntligen!
Jaaaaaaaaa!
Äntligen är julen över!!!!
Ord kan inte beskriva hur fruktansvärt skönt jag tycker det är!!! :)))
Nu kan man andas ut å börja försöka leva lite igen. Bara nån vecka kvar med det röda fanskapspyntet, sen så! :)
Nu kan man andas ut å börja försöka leva lite igen. Bara nån vecka kvar med det röda fanskapspyntet, sen så! :)
På tisdag är det den 1/1 och förutom att det är pappas födelsedag så är det även dag 1 på no-more-svullning-tiden!
Jag känner mej äcklad av mig själv nu, å det kan inte fortsätta såhär. Jag tror mycket beror på mina minipiller som jag började med 1a sep, jag har liksom inte känt nån mättnad sedan jag började med dom! Det är inte bra.. alls..! I slutändan är det ju såklart min urusla karaktär & självdisciplin som är problemet, men dom där jävla pillren har verkligen bidragit! Ska sluta med dom efter den här kartan tror jag, det är bara skit!!! (men jag e för snål för å bara kasta när jag ändå betalat! hah)
Så från o med tisdag så ska jag o AnnMarie på jobbet (och jag tror även mamma?) köra igång med soppdieten!
Det känns skitspännande eftersom den faktiskt låter riktigt GOD (om man gillar grönsaker) o dessutom får man äta hur mycket man vill av den! Äckligt mycket! Ändå kommer man gå ner :) Galet! Ja.. det återstår å se om det faktiskt stämmer.... Om det funkar så kommer jag va typ megahappy å smal till sommarn!!! ;)
Dock kommer jag alldeles säkert AVSKY soppa efter den, men vad gör det?? Det offrar jag gärna! ;)
Dock kommer jag alldeles säkert AVSKY soppa efter den, men vad gör det?? Det offrar jag gärna! ;)
Annars då, så har jag å Siddis varit ner till Sthlm och sett Disney On Ice igår kväll i Globen, vi fick det som en julklapp av världens bästa Chrille. Det var toppenmysigt å nåt som vi båda verkligen behövde, egentid med varandra! Som en bonus fick jag även sova en hel natt utan 32767573652 väckningar av Vincent!!!
Det var ljuuuvligt! :)
Vi bodde i Hammarby Sjöstad, å hade det varit sommar hade vi utan tvekan gått bort till Globen eftersom det skulle ta ca 25 min, men just i december så kände vi inte riktigt för det.. ;) Så vi tog tvärbanan för första gången, å det gick alldeles strålande. Hotellet var super, vi är mer än nöjda och kommer definitivt bo där fler ggr om man ska på konsert el så. Hemresan var dock inte alls nå kul... alla tåg var fulla så vi fick ta bussen.... Snacka om att man blivit bortskämd med å åka tåg!!!! Omg... Förr tog man ju alltid bussen ner, men efter dagens 5timmars tur så lovade jag mig själv att ALDRIG MER!!! Trångt å jävligt, å med vinterjackor å fanskap så satt man VERKLIGEN som i en sillburk!!! Sidney var dock helt fantastiskt duktig! Jag är innerligt imponerad! Å sååå stolt! :) Hon är verkligen min STORtjej nu! ♥
Nästa helg ska mamma å pappa passa barnen så ska jag å C ha en bara-vi-helg. Fredag kväll ska vi ta det luuuugnt å sova sova sova! Å på lördag så ska vi checka in på Knaust å chilla, äta 3rätters på Mezoyo och sen sooooova hela natten (igen!) och njuta av en hotellfrulle innan vi åker å hämtar barnen med massa ny energi!
Det var min julklapp till honom :)
Däremellan, förresten, på nyårsafton, så ska vi till min fina vän Elin å hennes Peter och fira in det nya året med dom :) Det ska också bli toppen! Ser verkligen fram emot det :)
Har ju firat nyår 2 el 3 år nu ute hos Peder & Sanna på Alnö och det har varit jättetrevligt det med, såklart! Men i år känns det faktiskt extra kul att vi ska vara hos MIN kompis ;)
Som ni säkert förstår så sitter jag på jobbet nu å skriver, blir mest att jag skriver lite längre inlägg när jag är här eftersom man har all tid i världen, typ! :)
På tal om jobbet, jag är så fantastiskt jävla glad för en fd kollegas skull som väntar barn nu och ord kan verkligen inte beskriva hur varm i hjärtat jag vart när jag fick veta!!!! Underbara du!!!!! ♥
Nä, nu ska jag faktiskt ta å se om jag kan stoppa ner min lillasyster i sängen.... hon sover såååå gott i rullstolen nu men jag skulle tro att det är något skönare å få ligga i sängen å snarka än halvsittandes..... ;)
Vill bara inte väcka den lilla kvinnan.....
frustration och skuld, den enda sanna traditionen
Jag avskyr december månad.
Jag avskyr julen!
Jag önskar jag kunde fly bort hela vinterhalvåret och glömma den vidriga vintern.
Jag hatar alla skuldkänslor, jag orkar inte leva med dom vareviga dag men jag vet inte hur jag ska komma undan?? Vad jag än gör, säger och tänker så hänger skulden där över mig hela jävla tiden.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte hur jag ska vara?! Jag vet inte HUR jag ska ändra HUR jag är?
Jag orkar inte med mej själv.
I förrgår spelade dom den där gamla jullåten "tomten jag vill ha en riktig jul" och jag tror jag klarade fram till första refrängen innan tårarna kom.
"...en sån som man hade när man var liten"
Jag minns en jul hemma hos oss för kanske 22 år sedan, den julen var så nära man kan komma bilden av hur jag tror det ska vara.
Då var alla nära där, farmor levde, det var mysigt...... jag tror det var det året som tomten kom uppifrån skogen med lykta dessutom, det var så fantastiskt spännande & underbart att vara liten då!!!
Sedan dess har allt ändrats, nutidens jul är så långt ifrån mitt fina minne man kan komma.
Självklart förändras ju tiderna, man blir äldre å förändras som person, man växer upp, och ett tag finns det ju inga "barn" i familjen riktigt, iaf inte små, såna som verkligen behöver den där tomtedelen, spänningen och mystiken.. Man befinner sig liksom i ingenmansland, behöver vi nån tomte i år..? Ska vi fira på olika håll? Ska vi resa bort?
Inget spelar egentligen någon roll, men dom flesta vill ändå ses den där enda gången på året, av ren å skär tradition.
Inget spelar egentligen någon roll, men dom flesta vill ändå ses den där enda gången på året, av ren å skär tradition.
Nu har jag 2 egna barn, och det knyter sig i magen när jag tänker på¨vilka jular dom (el iaf Sidney) har fått uppleva hittils. Det är ostrukturerat, gapigt, stressigt, och ingen så kallad julkänsla what so ever.
För vad spelar det för roll om det sitter röda gardiner i varje rum, en gran står å skäms intryckt i ett hörn, å tvn flimmrar med disneys jul när ingen verkligen VÄRDESÄTTER det? Ingen BRYR sig i att sitta ner, verkligen TITTA å LYSSNA på barnprogrammen med BARNEN, ingen bryr sig om att faktiskt försöka göra det sådär mysigt, tryggt och idylliskt som alla nånstans ändå önskar att det vore.. Visst, att få till en jul i Ernst Kirschteigers anda är nog mer el mindre kört för dom aldra flesta normala människor, men varför känns det som att man gett upp helt utan att ens försökt?? :(
Jag får tårar i ögonen varje gång jag tänkt den senaste veckan på hur årets jul ser ut att bli.
Totalt splittrad, utspridd, trasig.
Hade jag varit ensam hade jag ärligt talat gladeligen suttit hemma ensam och sett nån bra film på tv och beställt hem pizza, bara "glömt" julen och vaknat den 25e och andats ut. (och sett fram emot reorna..! ;)
MEN, jag är mamma nu och med det kommer ju ett ansvar! Och som sagt, skulden....
Den eviga, fruktansvärda, gnagande skulden.
Jag vill orka ge 110% i juletid för mina barns skull, jag vill vara den där mamman som julbakar, pyntar, julpysslar, skriver rim, gör en hemmagjord adventskalender, stöper ljus, ja, allt sånt som man har sett på tv att man "ska" göra.
Jag vill så innerligt att jag mår psykiskt dåligt, riktigt bedövande dåligt, när jag inser att jag inte är sådan.
Det gör mig ont att veta att många barn har inte ens mor & farföräldrar, men mina har båda delarna OCH gammelmorföräldrar dessutom, och ändå kommer dom inte få fira jul tillsammans i år för att allt runtom är helt upp och ner.
Jag vill bara gråta.
Det är inte rättvist!
Jag vill ge mina barn fina, ljusa, varma minnen från jularna, jag vill att dom ska veta hur julen är varje år för att vi har skapat en egen, mysig tradition. Men nu är Sidney 5 år, tiden går så obarmhärtigt fort, och ännu har hon inte fått uppleva den där ultimata, mysiga, hjärtliga julen som jag så förbannat innerligt vill ge henne!
Jag känner mig usel.
Fylld av skuldkänslor.
Och det gör ont.
