snart..

Alldeles strax ska jag åka å träffa Sandra & Elin å prata allvar! ;)
Tänk att en människa efter sååå lång tid fortfarande kan göra en så förbannad, frustrerad och framför allt ledsen!?! Hur kan man ÄNNU en gång göra bort en annan människa och få den att framstå som en lögnare och idiot? Det övergår mitt förstånd!!!!? Du blir om möjligt bara värre å värre..... Jag trodde faktiskt inte det var möjligt..
En dag ska det goda vinna..... å den dagen närmar sig!!

less! arg! besviken...

 
Nu är jag både less, irriterad, besviken, sur... you name it!
 
Först å främst så vart Ullared tydligen inställt å det fick vi veta definitivt IDAG, alltså dagen innan vi planerat att åka! Kul...
Sen verkar det ju inte finnas en jävel från Sundsvall som ska på Rock Klassiker Live den 8/12, biljetterna är slutsålda så jag kan inte köpa en biljettjävel å bjuda nån heller!!! Har anmält mej till tävlingen dom har där man kan vinna 2 st, men jag är ju Berglund så jag vet ju hur det kommer gå. Har heller ingen aning om hur jag ska ta mej ner, men de finns ju tåg så de går ju å lösa men däremot BOENDET, där ser det mörkt ut! Allt är uppbokat både i Sandviken å Gävle. Lär ju bli så att jag får ta bilen ner å bilen hem, själv! Nyktert å kul, verkligen.
Less.....
 
Ja, sen då, då har vi ju det här med min gamla lärare.
Jag skrev ju en insändare om hur hon betett sig, och flera har hört av sig å håller med mej att det är förjävligt.
Jag vet inte, en del av mig vill hämnas så fruktansvärt innerligt! medan en annan del av mej bara vill låta det vara.
Det som får mej att fortsätta bry mig är att jag har egna barn nu å jag skulle ALDRIG i livet acceptera att dom fick en sån lärare så därför känner jag nånstans att jag vill göra NÅT för att få folk att öppna ögonen.
Jag vet inte om det är för att jag vart direkt utsatt eller för att jag själv är mamma nu, men jag kan bara inte sluta bry mig. Jag avskyr henne....
Jag blir ledsen när jag tänker på att vissa människor kanske tycker jag förstorar upp det och är rent löjlig, men ärligt talat så tror jag att det beror på att dom inte fått uppleva just den där fruktansvärda känslan av förnedring som jag fick känna när jag i 1an el 2an vart tejpad runt munnen, runt håret.. Det kanske till o med låter roligt, jag har ju själv skrattat åt det några ggr, men ska sanningen fram så har det inte alls varit ens lite kul. Inte ens lite värt att skratta åt. Fastän inte JAG gjort fel, så kände jag och känner fortfarande sån skam när jag tänker på det..... en del av mig ifrågasätter mig om jag kanske till o med förtjänade det? Jag var väl så busig att jag förtjänade det? En annan del av mig skriker NEJ för i helvete! INGEN förtjänar att bli behandlad så!
Fastän det gått nästan 20 år så minns jag fortfarande känslan av skam & rädsla när jag efteråt stod i hallen och försökte få ur tejpen ur håret på minst smärtsamma vis möjligt.

Jag mår illa när jag tänker på att hon fick behandla oss på det där sätter i 6 års tid. Det är väldigt länge!
Ännu mer illa mår jag när jag tänker på att hon alldeles mest troligt fortsatt behandla efterkommane klasser likadant. Det som talar för att jag tror det, är ju att hon kunde stå å se mig rakt in i ögonen och ljuga, och dessutom kalla mig för lögnare för ungefär 8-9 år sedan.
JAG? Lögnare? Hade det bara vart jag, då hade jag själv tvivlat.. Men det var ju fler än jag som drabbades, på ett el annat vis! VARFÖR, å gud VARFÖR tog jag inte mod till mig den där gången när jag faktiskt tog och pratade med rektorn (som ville att vi alla 3 skulle ses å prata....), och ringde till min gamla klass och bad dom komma dit och göra mig trovärdig? Varför??
Jag ångrar mig så bittert nu.......... kanske lite extra för att jag är mamma?
Må aldrig Vincent & Sidney råka ut för nån dylig människa NÅGONSIN.... snälla....
Hon har fått förstöra så mycket för mig, men nu ska hon inte få förstöra min framtid också!
Jag måste komma på nåt sätt att komma över henne. Jag är bara rädd att det ska måsta involvera ren hämnd för att jag ska gå tillfredsställd genom detta denna gång....
 
Elaka hemska människa....
 
http://st.nu/opinion/ordetfritt/1.5296849-min-skoltid-var-hemsk
 

fina Lina

Nu var det ett tag sen sist, igen..!
 
Sitter på jobbet å kör min 3e vakennatt, imorgon blire sooooova!
Ser på Weeds å surfar, har druckit massa kaffe å just nu suger jag på en bafucin.
Spännande va...
 
 
Som alla vet är jag en sucker för reafynd, å gissa om jag vart nå lycklig i torsdags när jag av slumpen gick in på Stadium å hittade precis den vinteroverall jag kollat på till Vincent i rätt storlek, rätt färg å nersatt till 399:- och dessutom 25% rabatt på det!!! Vaa! Ord.pris var 999:- :) :) :) :) :)  Jag kände mej som en vinnare haha!
 
Efter att jag varit på stadium gick jag på Maxi å handlade mat å sånt där tråk, å sen på vägen hem kom jag på att jag kanske skulle skyndat in på Media Markt också, i LUGN o RO.. annars är ju alltid vildingarna med... :P
Skulle kolla vad det skulle bli för kostnad å teckna om mitt abonnemang å ev ta en ny telefon också..
Slutade med att "kollen" vart ett turboköp som var klart & betalt på en kvart! Har inte ångrat mej en sekund heller, fastän det var typ den största luren dom hade! Var i valet å kvalet, ville ha en värsting (helst värre än Chrilles..hehe) men jag var inte säker på om jag eg ville ha en telefon som var SÅ mycket större än den jag hade... Men så vart det, å jag är helt jävla KÄR i den! The bigger the better.. ;)
 
 
 
I veckan ska Chrille på kurs i Sthlm, så jag blir gräsänka i drygt ett dygn.. undrar vad vi ska hitta på för galet dådå, jag å kidsen?? Äta soppa? Hah, det gör vi aldrig så de vore skitgalet!! :P Är faktiskt sjukt sugen på linssoppa eller potatissoppa, å har varit det i typ ett års tid.. så de vore fan på tiden å skrälla med det till middag!
 
 
I flera dagar nu har jag saknat fina Lina lite extra.
Man vet att det är riktig vänskap när det inte spelar nån roll hur, var å när man hörs av.
Det kan gå flera månader mellan att vi ses, eller ens pratar i telefon, men när vi väl gör det så är det aldrig daltande om varför man inte hörts å ditten å datten, utan bara fokus på NU å det är så fantastiskt skönt. Aldrig behöver man förklara sej, aldrig behöver man ha dåligt samvete (fast de har man ju ändå, men de e ju ens egna hjärnspöken..) Jag är så ofantligt tacksam över att få vara din vän, Lina! Å jag är så galet stolt över dig!
Du är en sann inspirationskälla, å en vacker sådan! Du är äkta. Du är unik. Å nu är  vi mammor båda 2.... mot alla odds.. ;) Fantastiskt! Jag älskar dig till månen å tillbaka! Minst! ♥
 
 
 
 

RSS 2.0