fick iaf några tabletter igår som jag hoppas kommer hjälpa mej ur detta.
vaknade med enorm huvudvärk idag, och den har fortsatt så jag håller på att bli tokig snart!
har gjort ett litet ryck och tvättat en maskin och bäddat sängen, wohoo..
de står still i huvudet, känns som det är hur mycke som helst jag måste ordna med, fixa, göra, ringa.. men de e liksom blankt i skallen.
huvudsaken e ju att ja kommer ihåg att hämta siddis på dagis, men ärligt talat så litar jag inte ens på mej själv ang det!
jag saknar mina vänner, men jag har ingen ork att umgås. ingen ork att prata.
jag ÄR en hemsk kompis, fattar faktiskt inte att jag har NÅN kvar men ni ska veta att jag är så tacksam! älskar er så ofattbart mycke!
jag vill så gärna komma igen, jag har så mycke jag vill göra! jag vill börja leva igen!

just nu är prio 1 att finnas där för sidney. det är nog svårt.
jag har inget tålamod what so ever.
jag älskar henne så otroligt mycket och det värker i hjärtat varje gång jag tänker på hur jag försummar henne och på hur vi kunde ha hittat på något idag, gjort nå kul igår eller lekt i förrgår.
jag VILL, men det GÅR INTE :(
försöker att inte vara sur å gnällig, men de e så jävla svårt när det känns som livet gör allt för att jävlas med mej! går mackan sönder när jag brer så är det KATASTROF, spiller jag en enda droppe så blir jag galen..
orkar inte ha det såhär längre

jag blir inte ens glad av shopping längre.. SÅ illa är det