Idag kl 10 åkte C upp till Lycksele igen å ska va där i knappt 2 veckor.
Alltså länge.
Själv har jag jobbat idag, och när jag hämtade Siddis bävade jag lite eftersom jag var säker på att hon skulle protestera å gnälla att de "bara va mamma" men tack å lov kom hon direkt och gav mej en jättekram & ville komma upp å bli buren. Underbart! Hon hade inte sovit nåt på hela dan, å klev upp strax före 07 imorse så jag tror jag lägger ihop ett & ett men det var skönt ändå å känna sej lite uppskattad ;)

Jag tror jag e inne i en liten svacka vare gäller självförtroendet för tillfället.
De spelar ingen roll vad folk säger när det inte känns som dom menar det eg.
Jag är jävligt besviken och det kan jag inte rå för.
Jag känner mej ofantligt krävande, och kvävande för tillfället och det gör ont att känna så.
Önskar det gick att förklara.. men det gör ju inte det.
När man har fått nåt på hjärnan som man mår dåligt över så är det ju som bekant helt jävla omöjligt å INTE tänka på det! Då spelar de ingen roll vad det handlar om, VILL man inte tänka på nåt så är det plötsligt det ENDA man tänker på! Helt sinnessjukt!
......och JÄÄÄÄÄVLIGT jobbigt!
Men punkt! nu orkar jag inte skriva mer om det.

Siddis har precis somnat å jag ska ta å BAKA mej lycklig ikväll :P
Förvisso är det mest smeten som gör mej lycklig, men so be it!!! Yummie.......
För övrigt är jag glad att barn under 3 inte får vaccineras. Då slipper man förklara sej så mycket när man låter bli det
Nu blire spotify och bakning.
Wish me luck!