..eller?
Igår kväll somnade Siddis på en gång jag la hennes lilla knopp på kudden å sov gott en bra stund.
Sen vaknade hon å var ledsen men somnade tack å lov om igen.
4 på morgonen vaknar grynet igen å är otröstlig och tar sej för örat å ka innte slappna av alls.
Att försöka få in en liten alvedon där bak var näst intill omöjligt men efter mycke jobb å masa klet så tror jag till slut jag fick in en.
Vid 7 på morgonen somnade hon slutligen å sov oroligt i några timmar men vaknade till min stora lättnad nöjd o glad!
RIngde hur som helst VC o fick en tid nu för en stund sen hos en, tack o lov, jättetrevlig doktor!
Lite inflammation i örat var de men inte så pass att han ville skriva ut nåt recept.
Nu blire hög huvudända på sängen, massa näsdroppar och alvedon sups som gäller!

Träffade precis vår granne längst ner som är en supergo tant på 60+ som frågade lite försiktigt om vi också hör hur mittengrannarna bråkar å skriker.. Och det gör vi ju, flera ggr om!
Om man går in på toa när dom är igång så är det som att koppla in en mikrofon, då hör man extra bra & extra klart...
Tanten mitt emot dom brukar va så rädd när dom gapar att hon gråter och ringer till tanten längst ner för hon är livrädd för karln.
Det är så hemskt samtidgt som man blir så irriterad! Herregud, dom har TVÅ småbarn! Man kan inte slänga i dörrar och vråla fula ord hur som helst kl 2 på natten då!! Stackars små... :(

Nä nu ska jag göra mej en macka och därefter klä på Siddis och göra oss redo för en promenad till Linda.
Imorrn blire fest till Jons ära ;) Man får ju offra sej.... :P


Sidney i sin nya outfit som tål att gegga runt i ;)