sidney

Idag är hon 5 månader och 16 dagar gammal.
Jag kan bara inte fatta det!
Det känns på ett sätt som hon nyss kom, å på ett annat som att hon har varit med i flera år...
När jag först höll henne i min famn där på BB var jag för trött för att kunna tänka. För trött för att kunna prata. Le.
Men det fanns nåt  jag kunde.
Älska.
Känna.
Gråta.
Det var en så sjukt overklig känsla av lycka, glädje, rädsla, trötthet och stolthet, ja, allt på samma gång.
Det går inte att beskriva!
Efter några dar, när jag börjat fatta lite mer att hon faktiskt fanns där, att hon kommit nu å att hon var vår  slog det mej; kan man älska någon såhär innerligt o villkorslöst? Så mycket att det värker i hjärtat -av lycka- när man ser på henne?
Jag har faktiskt ännu inte fattat.
Jag är MAMMA!
Jag har en dotter!
Vilket otroligt ansvar...
Men än lever hon, och det är tack vare oss.
Så rätt bra sköter vi oss ju iaf.. ;)
Shit..

När barnmorskan höll upp henne framför mej när hon precis kommit ut, frågade hon
-ser du vad det är för nånting?
jag kollade yrt upp och svarade säkert
-en pojke!!
-då får du allt kolla igen, svarade hon.
jag kollade och jag hörde att c skrattade o grät på samma gång
det var en tjej!
jag som hela tiden hoppats på en liten flicka..
-tänk att det fanns en kvar til oss!!! mumlade jag mellan tårarna

Gud vad sentimentalt och känslosamt de här inlägget vart, men det slog mej bara att jag nog inte skrivit så mycke om just känslan att vara & bli mamma nånstans?
De må vara jobbigt, ack så jobbigt.... men alldeles, alldeles underbart!
Det är värt varenda jäsp efter en halvt sömnlös natt.
Det är värt att få springa ut naken halvklar ur duschen för att någon precis vaknat å gråter av ensamhet i sängen.
Det är värt att få soffan nerspydd av Babysemp.
Det är värt att få nyaste nattlinnet nerslemmat av en salig blandning av kräka, snor och dreggel.
Det man får tillbaka... shit.. När hon trycker sin lilla kropp mot min och gnuggar ögonen av trötthet mot min hals.. eller när honbara ligger där nyvaken i sin säng och ler. Bara ler.
Hon är värd allt å ännu mera!
Jag skulle offra mitt liv för henne utan att tveka en mikrosekund.
Inget får nånsin hända min babygirl!

Sidney älskade prinsessa, du är det dyrbaraste som finns!

Åhhhhh, vilken liten bakelse! Siddan är världens goaste bebistjej, hihi. Och vad fint du har skrivit Mia!

Åhh snyft... va fint. Och det var den sötaste lilla tjej jag sett på länge! Längtar SÅ efter min bebbe! :) Kram